Operation i Bulgarien, del2

Ny dag och nya tag. Skulle kanske gått o lagt mej innan 24 inatt. Nu får jag sota för det idag. Det är en sak som hänt att jag kan lägga mej tidigt och sova gott hela natten. Förut låg jag vaken till typ 1, men vaknade tidigt typ 5-6. Inte undra på att ögonen såg trötta ut.

I a f nu är jag tillräckligt vaken för att fortsätta skriva om min upplevelse i Bulgarien. Efter att ha sovit gott i dubbelsängen, som bara jag hade knackade mina föräldrar på. Idag var det dags. Dom hade ätit frukosten redan eftersom jag inte fick följa med och äta nåt idag.

Denna dag skulle det ske. Förhoppningsvis!
Först undersöks man så man säkert har CCSVI. Eftersom dom ligger en timme före var vi jättetidiga. Men vi ordnade andra saker innan vi satte oss för att vänta.
Sjukhuset som bara låg typ 5minuter för en frisk människa från hotellet, var väldigt fint för att vara ett sjukhus!!
Vi väntade o väntade o väntade, men så plötsligt kom en kvinna fram och följde oss till ett väntrum där det satt fler människor.
Vi fick åter vänta lite o så kom en sköterska o visade att jag skulle följa med. Hon kanske inte var så haj på engelska. Inte för att jag är det...men man kommer ju långt med små fraser. Hon bad mig ta av mej o lägga mej på en brits. Sen satt hon några gröna små grejer på överkroppen. De var inte så kalla som sjukhussaker brukar var. Skönt. Jag tror att hon mätte hjärtfrekvensen.
Åter igen önskade jag att detta gjordes i Sverige så jag kunde fråga vad hon gjorde. I a f kan bara undersökningar göras i Sverige. Så kan man via vården här i Sverige lotsas till ett sjukhus som utför operationen.
Så var hon klar. Hon bad mej ta på mej kläderna igen. Tack gode Gud för tecken kommunikation. Vi vinkade in pappa o mamma. Sköterskan försvann o vi fick åter sitta o vänta en toklång tid.
Vet inte hur länge, men vi satt där under en längre tid. Jag o mamma fortsatte fylla i den blankett vi hade fått innan den undersökningen. Det var en blankett om sjukdomshistorik. Det var endel konstiga ord som både jag och mamma fick gissa oss till vad vi skulle svar där.
Så när vi väntat lite mer kom sköterskan igen och ledde mig och mina föräldrar till en doktor. Den kvinnan var kunde engelska. Det var skönt. Jag fick åter lägga mej på en brits. Hon smetade på någon kräm på någon liten sak. Ni som har fått barn känner nog igen detta :) Men hon körde inte den på magen som ni varit med om. Utan hon körde den längst halsen o vid nyckelbenet.
När jag ligger där hoppas jag att hon ska hitta förträngningar. För det finns de med Ms som inte har några förträngningar. I a f inte där.
Hur som helst kändes det väldigt märkligt att hoppas att jag hade förträngningar. Det var ju som jag hade hoppats att jag hade en till sjukdom. Jag fick satta mej upp så hon kunde se vad som händer när jag satt. Hon vände sej till mina föräldrar som satt en bit bort i rummet. De såg spända ut.
Doktorn pekade på skärmen och berättade att jag hade inte så mycket förträngning. lite på vänster sida o ca 70% på vänster (ja tycker int d verkar lite.). Hon sa att troligen har jag förträngning i venen i nacken vid ryggraden...
Nu var det bara att sätta sej åter i väntrummet o vänta på operation (jag var inte alls hungrig....)...