GE DIN KAMP EN CHANS!

Vad jag gjort för min kamp mot min Ms: - Åkt på rehab till Vintersol , som finns på Teneriffa( ja ansökte dit efter att ja hört om d) - varit hos kiropraktorn (knäckte så smärtan i vänster axel blev bättre) - går på Taktil massage (ger en stabilare blodcirkulation) - minskat socker-, gluten- och laktosintaget - träffar en bra sjukgymnast - tränar mer - Undersökts och opererats mot CCSVI (som ska leda till Ms) i Bulgarien (vilket har lett till att JAG mår bättre) - äter diverse naturläkemedel (d-vitamin, B12, coco extrakt mm) - äter Asperin sedan op i Bulgarien (Hjälper blodet) - bett om remiss till en ortoped (hoppas på idéer hur jag ska kunna lyfta högerbenet, när jag går) - provar kinsesiotejp (hjälper blodcikulationen) Vad doktorn gjort för sin patients kamp mot sin Ms: - Fick Rebif (hjälpte ej) - Fick Novantron ( för kort tid för att säga att d ej hjälpte, men jobbiga bivekningar ) - Fick Tysabri (otäcka biverkning, som tur var slapp ja dem, men det hjälpte ej) - Remiss till Kiropr...

Det är ett laddat ord. I a f i min familj. Ja, mellan mej och min mor i alla fall. Jag är en ja-sägare och hon en nej-sägare i det ämnet.  Man kan ju tro att jag bara vill ha o ha o ha. Så är verkligen inte fallet. Jag ser det mer som ett bevis på att man inom familjen bryr sej lite extra. Att ”hej, ja tycker om dej därför får du en julklapp av mej”. Visst man kan ju säga det, men när man har möjligheten att agera vill man ju göra det. Eller?  Det räcker med något litet. En penna eller nåt. ( troligen känner man den person man ska ge en julklapp till o då vet man ju vilken liten sak som passar. Ex. mej passar det ju med en penna eller pensel, eftersom jag gillar att rita o måla... ) En liten story:  När Jeanette Forss var liten var jag väldigt kreativ utan att tänka efter före. ( kan även händ nu mä ) Därför ville jag ge henne något jag själv kommit på. Jag målade ögon, näsa, mun på ett papper sedan klippte jag ut det och tejpade fast det på en clementin. En jättebra ...

                               (fick på bildlektionen i Högstadiet en uppgift att måla något annat än va det kända originalet visade) Som kristen är det ju inte konstigt att jag konstaterar det. Men i det verkliga livet märks dom inte av så mycket. ( elle ja, förutom vänner o familj som hjälper mej... ) Men nu ska jag äntligen berätta för er ett väldigt tydligt bevis.  För några veckor sedan fick jag beskedet att jag hade fått det paket jag beställt. Men paketet befann sig i en affär som ligger alldeles för nära för att enligt mej ha mage att beställa färdtjänst hem. Jag uträttade lite saker några km bort och sedan beställde jag färdtjänst dit.  Paketet var lätt, men fruktansvärt otympligt. Platt fyrkant typ lika brett som mina ben. Men eftersom det var så lätt försökte jag börja gå hem. Men ni kan ju tänka er. Lilla jag med dålig balans, en krycka i ena handen och det stora otymliga pak...

Tycker ju att det borde stämma, men jag får jättegärna ha fel. Det som gjorde att jag sökte vård den där hösten 2004 var ju att jag kände av stickningar i fingertopparna när jag böjde nacken framåt. Stickningarna kändes som det kan kännas när en kroppdel somnat och håller på att vakna. Obehaglig känsla med andra ord. Den känslan har funnits där under hela sjukdomen.  Tyvärr har den funnits kvar även efter de båda operationerna, lite bättre dock. Senaste året har det i alla fall gått fram och tillbaka. Innan var den konstant.  Därför har jag inte nämnt något, men nu kan jag med glädje säga att den verkar vara helt borta. Jag böjer nacken fram och känner inga stickningar i fingertopparna. För några veckor sedan genomgick mitt vänstra ringfinger någon äcklig period. Det verkade som det hade nageltrång och att huden var för tjock för att varet skulle kunna ta sej ut. Fingertoppen svullnade och det var inte speciellt skönt. Ni som läst tidigar inlägg kan nog förstå det. Fingrarna t...