RÄDSLA OCH FRUSTRATION
Som jag berättade lite smått om i förra inlägget var att jag var tvungen att ha glasögon några veckor. Knappt en månad. Det är inte så mycket, men det kändes som en evighet. Varför undrar säkert ni. Allt startade en söndag. Jag satt på mina föräldrars toalettstol och försökte få in linserna igen, men liksom tidigare på morgonen skavde det i vänster öga . Efter mycket om och men fick jag ge mej. Ville ju umgås med brorsan som just kommit på snabbesök. Men värken blev bara värr och värr. Tänkte tanken att Jaha, nu börjar jag, som många andra med Ms, få problem med ögonen. Jag lade mej i soffan tog av mej glasögonen för att vila. Men ögat värkte. Kan lite skämtsamt nu säga att jag fick inte en blund. Men blunda gjorde jag. Jag spände ögat och kunde inte ens titta. Jag vet inte varför, men jag kunde knappt titta med höger öga heller. Det kan bero på att jag blev sjukt ljuskänslig. Samtidigt som jag låg och kved smög sej rädslan på mej al...