😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊 Värmen från sommaren hetta, som har lagrats i kroppen verkar vara borta . Nu orkar jag laga varm mat o inte bara en kall sallad. Nåt mer som visar det tydligt är att maten nu blir god. Inte att det var fel på mina smaklökar, men jag orkade lixom inte bry mej om att det skulle bli gott. Något mer jag inte orkade va att göra hemmaträningen. Alltså ingen träning för mej i sommar. Hästen hade sommarlov, gymmet semesterstängt och jag hade varken lust eller kraft. Så min tanke att börja gå inne med rullator till hösten har bara varit till att glömma. Kanske till nyår. Fast just nu känns det som en dröm i fjärran... Jag har hursom börjat rida igen . Känns jätteskönt att va i spåret igen. Trots att den varit lite krokig. Förra veckan veck sej mitt vänsterben när jag ställde mej på pallen. Vänster! Den sida som är starkast. Snacka om att jag kände hur hjärtat dunkade av nervositet. Inte den också! Jag fick hjälp ...
Den känslan har jag sedan denna värdelösa värme kom. Kan erkänna att jag har känt mej helt värdelös hela jag. Kroppen har bara varit fumlig o jag orkar ingenting. Jag med ett tålamod som är ganska bra, blir lätt irriterad o hjärnan känns som en disksvamp. Allt denna sommar har handlat om att kyla av sej. Duscha kallt, ha fläkten på full effekt, sitta med fötterna i kallt vatten, ha nerdraget framför fönstren, kylklampar, äta kallt osv... Så trött på att tänka så jag tackar Gud för mina föräldrar. Jag har kunnat åka hem till dom lite så jag har fått avlastning med det vardagliga. Tyvärr är det ju väldigt varmt där också. Men egentligen borde jag ju ej klaga. För jag bor ju i en lägenhet som har varit rätt sval i jämförelse med många andra. Men den är inte tillräckligt sval. Tyvärr är det ju ej slut på skiten. För även om det blir svalare så känns det som värmen har lagrats i kroppen och eftersom jag har svårt att svettas så är det svårt att bli av med den. Får satsa på massa super...
Detta set vinner jag!! Äntligen!! Mitt liv är ju en ständig kamp mot msen och när en sådan händelse som att trilla o skada sej tär ju på självkänslan. Jag, som den senaste tiden mått ganska bra. Man mår liksom så bra att man glömmer att vara försiktig + att jag gärna är sådan som vill tänja mina gränser. Vill ja, men inte alltid gör… Det har ju t o m känts som jag stått o trampat för jag inte verkat kunna må bättre i sjukdomen just nu. Jag ville göra nåt mer. Planen va o maxa träningen på gymmet, kosten har jag ganska bra koll på (man kan alltid lär sej merg), sömnen började ordna sej o ridningen gick verkligen framåt. Så självklart har det känts som msen ville säga att jag inte kunde slå den. Jag får lixom inte må bra. Men de senaste veckorna har jag inte känt av någon smärta i axeln. Visst det har känts lite stramt, men så fort jag började rehabträna den så verkar stramheten släppt. Jag har dock tagit det väldigt försiktigt med den, så ja...
Kommentarer