GE DIN KAMP EN CHANS!

Nu har jag ridit i över ett år. Jag finner inget negativt med det hur mycket jag än skulle försöka. Ja det skulle va träningsvärken då...som om den är negativ. Det är ju bara ett bevis på att otränade muskler har jobbat o det är ju aldrig negativt. Speciellt när man, som jag, har en dålig stabilitet i bålen. Det är riktig kul när min sjukgymnast ser en klar förbättring i min kropp och rörlighet. Självklart märker jag ju själv av det, men man ser på mej ändringen gör så mycket för självkänslan. Självkänslan stärks även av att bara komma upp på hästen. "JAG KLARA DET!!" :) . Visst jag får hjälp med att min ridinstruktör drar över mitt högerben medan jag ligger på hästen o en ledsagare som håller i mej när jag kliver upp på pallen. På vissa platser finns det en ramp som ska förenkla det för oss rullstolsburna. Något jag är glad över att det inte finns där jag rider. För precis av samma anledning som jag inte vill ha en el-rullstol. Det är ju träning det också.  Bara det at...

Normal kommer min kropp aldrig bli igen. Inte sålänge Msen är där o härjar o det räknar jag ju med att den kommer göra resten av livet. Dock gör den ju allt mycket värre när jag åker på en vanlig förkyldning. Som tur är händer det inte så ofta... ta i trä.  Men det är väl så att det blir tårta på tårta för kroppen. (tycker dock att det ordspråket inte riktigt stämmer...tårta ä ju gott ;).) .  Det var iaf skönt att fira påsken hemmahemma. Det jag upptäcke var att min nya, fina rullstol inte passade ett liv på landet.  En stor besvikelse för denna lanttös. Jag vet inte hur många gånger jag sa att den måste kunnas köras på grus o gräs. Trodde stötdämparna (froglegsen) skulle göra sitt. Men icke.  Kanske lika bra att byta till vanliga gafflar o större länkhjul med platt banda.  Ni märker min besvikelse. Nu nämner jag ju bara felet med stolen, men för mej är det ju ett stort problem. Det är ju jobbigt att sjukdomen hindrar mej att röra mej i naturen som...

Tiden har bara runnit iväg.  Sist jag skrev var det 2015 o jag hade konstaterat att jag haft min Ms-diagnos i 11år.  11ÅR!! Galet!! Vad har hänt sedan dess? En bra fråga kan man tycka. Livet har rullat på.  Det har varit det gamla vanliga. Jag firade jul hemmahemma o nyår med lite sköna vänner. Det blev 2016 och vardagen drog igång med träning.  Åh, vad jag märkte vad min kropp saknade den.  Jag ska detta år fokusera på blodcirkulationen tänkte jag. Eftersom min högerfot som faktiskt hade en bättre cirkulation efter andra operationen är iskall o blå igen. Det innebär låga vikter o snabba repetitioner. Något vissa på gymmet inte förstår utan i princip skryter om hur höga vikter dom har när dom ser mina låga. Då slår Jeanette Forss dövöra till. Där må jag nog vara egoistisk och säga ”JAG gör det som ä bäst för MEJ”... Med träningen innebär ju också ridning. Jag va lite rädd att jag tappat allt under juluppehållet, men icke :). Jag känner mej sta...

Det är verkligen rätt ord för denna dag.  För 11 år sedan satt jag på en stol på Östersunds sjukhus o kände hur pappa tog min hand medan doktorns ord klingade i öronen "Du har Ms" . Jag visste bara att det kommer ändra mitt liv. Det gjorde det verkligen, men inte alls på det vis jag trodde.  För visst är det en hemsk sjukdom. Den har förstört så otroligt mycket. Samtidigt har den gett mej så mycket insikt om hur min kropp fungerar och vad jag behöver för att må bra trots den situation jag ofrivilligt har hamnat i. Tack o lov visste jag inte så mycket om sjukdomen då. Det är nog delvis därför jag accepterade den väldigt fort.  Mycket har hänt sedan dess. Jag har lärt mej att de bromsmediciner vården i Sverige erbjuder är inget för min kropp o att man kan ha förträngningar i venerna som t o m kan orsaka sjukdomen.  Jag har ju gjort 3 operationer mot CCSVI -som det kallas. Dessa operationer är ju inget Sveriges vård erbjuder så jag fick åka ner till Bulgarien o ...

Det var en man på ”mitt” gym som sa till mej o en tjej till (som också sitter i rullstol...) att det var mer synd om oss än honom. Jag vet inte riktigt vad man ska säga till en sådan kommentar.  Synd om mej!!   Nä!!  Visst det är tråkigt o jobbigt att jag hamnat här. Samtidigt tänker jag att jag hade ju aldrig lärt mej så mycket om mej själv om jag inte fått denna sjukdom. Visst det hade ju varit skönt att slippa men... Nu vet jag inte riktigt vad han grundade det i. Men mycket av det måste ju vara för jag sitter i rullstol. För det är ju det enda hans ser, men jag hoppas verkligen inte det.  För den borträknat mår jag ju om jag skrivit grymt bra ju!!  Jag bor i ett samhälle som jag trivs i o i en lägenhet som är klockren för mej...just nu o jag kan nog påstå att jag är tillräckligt smart att lösa vissa hinder som det innebär att sitta i rullstolen. Jag har äntligen hittat en träningsform som funkar jättebra-ridningen + att jag tränar på ett gym j...

...mellan mina inlägg o det är verkligen inte min tanke. Jag kan inte skylla på något heller. För tid har jag i mängder känns det som o orken finns.  Får väl skylla på att jag snarare har för mycket tid. Man tänker att det kan jag ju lika gärna göra imorgon o så skjuts det upp. Dagar blir veckor o veckor blir månader...  Men nåt gör jag väl... jo, helt rastlös är jag väl inte. Förutom att jag har min träning o ridning, så har jag börjat teckna igen.  Jag gjorde det när jag var yngre, så det är ju kul att jag tagit upp det igen.  bilden är verkligen inte klar, men för några månader sedan va jag på Nick Brants fantastiska fotoutställning, där han fotat djur från Östafrika o tar upp om djurlivet som hotas pga tjuvjägare. För att fördriva tiden så har jag också bakat endel. I våras bakade jag sju sortes kakor (självklart gluten,socker o laktosfria) i fall ja skulle få oväntat besök. Jag har också med olika projekt, som t ex slipa o olja bordskivan. S...

Nu har jag varit frånvarande på bloggen. Sorry. Det är väl som mamma säger att hör man inget från mej, så är det ett tecken att jag mår bra. Det ligger mycket i det, men i detta fall är det inte  riktigt så. Visst jag mår bra, men vet med mej att jag skulle kunna må ännu bättre om jag bra fick till min sömn. För  även om koständringen o träningen både på gymmet o på hästen stärker min kropp räcker det inte det utan sömn. Så jag må hitta min dygnrytm igen. Våren 2014 trodde jag att jag hade hittat den. Då var jag vaken till 03.00 o sov till 10.00. Så jag behöver inte mycket sömn... Nu kan jag somna typ 01 iaf o borde då vara utvilad typ 8.00 när jag vaknar,  men icke. Det beror nog på att jag vaknar typ 3 o är vaken i 2timmar. Uppenbart är det nåt  som saknas i mitt liv.   Men jag kan inte komma på vad.  Jag har ju funderat på om det saknas nåt i det jag äter+de kosttillskott (magnsium, d-vitamin, probi mage) jag tar o jag tränar ju på gymmet 2 dag...