GE DIN KAMP EN CHANS!

Det var en man på ”mitt” gym som sa till mej o en tjej till (som också sitter i rullstol...) att det var mer synd om oss än honom. Jag vet inte riktigt vad man ska säga till en sådan kommentar.  Synd om mej!!   Nä!!  Visst det är tråkigt o jobbigt att jag hamnat här. Samtidigt tänker jag att jag hade ju aldrig lärt mej så mycket om mej själv om jag inte fått denna sjukdom. Visst det hade ju varit skönt att slippa men... Nu vet jag inte riktigt vad han grundade det i. Men mycket av det måste ju vara för jag sitter i rullstol. För det är ju det enda hans ser, men jag hoppas verkligen inte det.  För den borträknat mår jag ju om jag skrivit grymt bra ju!!  Jag bor i ett samhälle som jag trivs i o i en lägenhet som är klockren för mej...just nu o jag kan nog påstå att jag är tillräckligt smart att lösa vissa hinder som det innebär att sitta i rullstolen. Jag har äntligen hittat en träningsform som funkar jättebra-ridningen + att jag tränar på ett gym j...

...mellan mina inlägg o det är verkligen inte min tanke. Jag kan inte skylla på något heller. För tid har jag i mängder känns det som o orken finns.  Får väl skylla på att jag snarare har för mycket tid. Man tänker att det kan jag ju lika gärna göra imorgon o så skjuts det upp. Dagar blir veckor o veckor blir månader...  Men nåt gör jag väl... jo, helt rastlös är jag väl inte. Förutom att jag har min träning o ridning, så har jag börjat teckna igen.  Jag gjorde det när jag var yngre, så det är ju kul att jag tagit upp det igen.  bilden är verkligen inte klar, men för några månader sedan va jag på Nick Brants fantastiska fotoutställning, där han fotat djur från Östafrika o tar upp om djurlivet som hotas pga tjuvjägare. För att fördriva tiden så har jag också bakat endel. I våras bakade jag sju sortes kakor (självklart gluten,socker o laktosfria) i fall ja skulle få oväntat besök. Jag har också med olika projekt, som t ex slipa o olja bordskivan. S...

Nu har jag varit frånvarande på bloggen. Sorry. Det är väl som mamma säger att hör man inget från mej, så är det ett tecken att jag mår bra. Det ligger mycket i det, men i detta fall är det inte  riktigt så. Visst jag mår bra, men vet med mej att jag skulle kunna må ännu bättre om jag bra fick till min sömn. För  även om koständringen o träningen både på gymmet o på hästen stärker min kropp räcker det inte det utan sömn. Så jag må hitta min dygnrytm igen. Våren 2014 trodde jag att jag hade hittat den. Då var jag vaken till 03.00 o sov till 10.00. Så jag behöver inte mycket sömn... Nu kan jag somna typ 01 iaf o borde då vara utvilad typ 8.00 när jag vaknar,  men icke. Det beror nog på att jag vaknar typ 3 o är vaken i 2timmar. Uppenbart är det nåt  som saknas i mitt liv.   Men jag kan inte komma på vad.  Jag har ju funderat på om det saknas nåt i det jag äter+de kosttillskott (magnsium, d-vitamin, probi mage) jag tar o jag tränar ju på gymmet 2 dag...

”...gluten bryts ner i magen till en blandning av polypeptider som kan tränga igenom blod-hjärnbarriären. När de väl tagit sej in, kan de binda sej till hjärnans morfinreceptor och åstadkomma en sensorisk kick. Detta är samma receptor som opiumhaltiga droger binder till och skapar en angenäm men beroendeframkallande effekt......de kan stoppas av opiatblockerande läkemedel, tex naltrexon - samma läkemedel som används för att motverka effekterna av narkotiska medel...”  ur HOTET MOT DIN HJÄRNA David Perlmutter När jag läste detta blev jag lite fundersam.  Naltrexon är ju vad man gör LDN av.  Det jag provade för några år sedan. Men då hade det ju ingen större effekt tyckte jag. Samtidigt gav jag upp ganska fort med den och tyckte det inte va värt att blanda till den o hålla på. För övrigt va det ganska äckligt !!  Men nu blev jag lite nyfiken o tänkte att om Naltrexon hjälpte till att förhindra tex gluten till hjärnan o  jag är glutenfri, s...

Min stackars högerfot som bara blir blåare o blåare o mer svullen o orörligare. Visst jag har ju nämnt det tidigare  http://schan1.blogspot.se/2012/02/stackars-kalla-fotter.html  , men nu har det blivit värr.  Men jag har bara ryckt på axlarna o tänkt att det kan ju inte vara nåt eftersom doktorn inte gjorde nåt för några år sen. Men som sagt nu har d blivit värr med tiden.  på bilden ä den ganska ok... Enda gången då den ser en aningen vettig ut är när jag legat i typ 7 timmar. Fast... vettig... den är ju varm o röd då + att några sträck o bubblor uppenbarat sej då likt åderbråck. Så varje morgon är det ju så, men det räcker ju att jag sätter mej i rullen, så kommer svullnaden och kylan tillbaka och den är blå igen.  Min familj reagerar på den, så det är dags att kolla upp vad som försiggår i foten. Eftersom jag enbart fokuserat på kost o lite träning, så har jag inte brytt mej om foten även om jag sett att den är sådan. Jag har bara ryck på axl...

... Eller egentligen är det ju gamla som blivit förlegade. Jag ska förklara senare hur jag menar. Men först av allt vill jag ju tacka han där uppe som styr o ställer. För det är tackvare min tro som jag orkar kämpa mot denna sjuka sjukdom. Och oavsett resultat kommer jag inte ge upp kampen sålänge han är med på noterna ;). Men detta är självfallet igen predikan o har ju respekt för er som valt att inte tro, så jag ska inte snacka mer om det. För tron är ju just ett val o om ni vill veta mer om den får ni maila eller nåt eller helt enkelt snacka med en pastor eller någon som vet mer än mej  (typ alla andra kristna i världen). För det är ju inte därför jag skriver detta inlägg.  Igår när jag öppnade brevet från doktorn, så rullade stora tårar på mina kinder. Det stod något som jag aldrig sett dessa 10år med denna sjukdomen.  Det stod nämligen att den senaste magnetkameraundersökningen inte visade några nya inflammationer.  Vad innebär det?  Jo,...

Det är så typiskt mej att jag inte gör den lilla sluttouchen. I detta fall gäller det ju att berätta om min rehabvistelse på Sommarsol.  De tre sista dagarna innebar att jag skulle skrivas ut. Då fick man träffa doktorn som jag träffade när jag kom. Det var faktiskt lite skönt. Nu var jag klar här.  När jag kom till mitt rum fortsatte jag att packa o kände hemlängtan. En riktig ovanlig känsla. Det tyder verkligen på att jag trivs i mitt hem, som jag flyttade till i augusti.  Något mer jag saknar är core-träningen.  När jag skulle skrivas ut fick jag göra samma sak som när jag kom för att se vad som blivit bättre respektive sämre. När jag träffade sjukgymnasten där fick jag sitta på en ostabil kudde medan hon puttade lite lätt på mej. Jag  hade väldigt svårt att hålla mej kvar på kudden vilket gick bra när jag kom dit. Detta måste ju varit pga jag inte  tränat mina core/bål-muskler på tre veckor.  Så det var jätteskönt att komma hem o trä...