GE DIN KAMP EN CHANS!

”...gluten bryts ner i magen till en blandning av polypeptider som kan tränga igenom blod-hjärnbarriären. När de väl tagit sej in, kan de binda sej till hjärnans morfinreceptor och åstadkomma en sensorisk kick. Detta är samma receptor som opiumhaltiga droger binder till och skapar en angenäm men beroendeframkallande effekt......de kan stoppas av opiatblockerande läkemedel, tex naltrexon - samma läkemedel som används för att motverka effekterna av narkotiska medel...”  ur HOTET MOT DIN HJÄRNA David Perlmutter När jag läste detta blev jag lite fundersam.  Naltrexon är ju vad man gör LDN av.  Det jag provade för några år sedan. Men då hade det ju ingen större effekt tyckte jag. Samtidigt gav jag upp ganska fort med den och tyckte det inte va värt att blanda till den o hålla på. För övrigt va det ganska äckligt !!  Men nu blev jag lite nyfiken o tänkte att om Naltrexon hjälpte till att förhindra tex gluten till hjärnan o  jag är glutenfri, s...

Min stackars högerfot som bara blir blåare o blåare o mer svullen o orörligare. Visst jag har ju nämnt det tidigare  http://schan1.blogspot.se/2012/02/stackars-kalla-fotter.html  , men nu har det blivit värr.  Men jag har bara ryckt på axlarna o tänkt att det kan ju inte vara nåt eftersom doktorn inte gjorde nåt för några år sen. Men som sagt nu har d blivit värr med tiden.  på bilden ä den ganska ok... Enda gången då den ser en aningen vettig ut är när jag legat i typ 7 timmar. Fast... vettig... den är ju varm o röd då + att några sträck o bubblor uppenbarat sej då likt åderbråck. Så varje morgon är det ju så, men det räcker ju att jag sätter mej i rullen, så kommer svullnaden och kylan tillbaka och den är blå igen.  Min familj reagerar på den, så det är dags att kolla upp vad som försiggår i foten. Eftersom jag enbart fokuserat på kost o lite träning, så har jag inte brytt mej om foten även om jag sett att den är sådan. Jag har bara ryck på axl...

... Eller egentligen är det ju gamla som blivit förlegade. Jag ska förklara senare hur jag menar. Men först av allt vill jag ju tacka han där uppe som styr o ställer. För det är tackvare min tro som jag orkar kämpa mot denna sjuka sjukdom. Och oavsett resultat kommer jag inte ge upp kampen sålänge han är med på noterna ;). Men detta är självfallet igen predikan o har ju respekt för er som valt att inte tro, så jag ska inte snacka mer om det. För tron är ju just ett val o om ni vill veta mer om den får ni maila eller nåt eller helt enkelt snacka med en pastor eller någon som vet mer än mej  (typ alla andra kristna i världen). För det är ju inte därför jag skriver detta inlägg.  Igår när jag öppnade brevet från doktorn, så rullade stora tårar på mina kinder. Det stod något som jag aldrig sett dessa 10år med denna sjukdomen.  Det stod nämligen att den senaste magnetkameraundersökningen inte visade några nya inflammationer.  Vad innebär det?  Jo,...

Det är så typiskt mej att jag inte gör den lilla sluttouchen. I detta fall gäller det ju att berätta om min rehabvistelse på Sommarsol.  De tre sista dagarna innebar att jag skulle skrivas ut. Då fick man träffa doktorn som jag träffade när jag kom. Det var faktiskt lite skönt. Nu var jag klar här.  När jag kom till mitt rum fortsatte jag att packa o kände hemlängtan. En riktig ovanlig känsla. Det tyder verkligen på att jag trivs i mitt hem, som jag flyttade till i augusti.  Något mer jag saknar är core-träningen.  När jag skulle skrivas ut fick jag göra samma sak som när jag kom för att se vad som blivit bättre respektive sämre. När jag träffade sjukgymnasten där fick jag sitta på en ostabil kudde medan hon puttade lite lätt på mej. Jag  hade väldigt svårt att hålla mej kvar på kudden vilket gick bra när jag kom dit. Detta måste ju varit pga jag inte  tränat mina core/bål-muskler på tre veckor.  Så det var jätteskönt att komma hem o trä...

Min rehab på Sommarsol fortsatte i snabb takt: I min lista/jounal dom har står det att det är ovisst om jag är glutenintolerant. Så står det på notering om mej, vilket gör mej lite besviken. Att man inte förstår. För visst har jag ingen diagnos på det.  Men jag nu är bättre i min mage. ÄNTLIGEN!!  Och det är ju också tackvare det som jag lyckats gå upp i vikt. Som jag kämpat med min undervikt. Den var ju galet låg och nu när jag slutat med gluten har jag lyckats gå upp några kilo. Jag har ju fortfarande låg vikt, men den är ju inte lika galet låg.  Men nu finns oron att det förstörs för nån vill prova o se om jag är intolerant. Det kanske är löjligt av mej att reagera så mycket på det? Nu kanske vissa av er som kämpar med att gå ner blir oroliga och tänker att ni måste fortsätta med gluten. Så är verkligen inte fallet. Detta är ju helt min egen teori.  Men jag tror att i och med att man (inte alla utan vi med känslig mage) äter gluten, som uppenbarl...

Nu har jag ju varit hemma i mer än en månad och vi har ju just firat påsk, så jag hoppas ni alla mina bloggläsare har haft en fin påsk eller den är ju inte helt slut än. Nästa inlägg kommer var om de sista dagarna på SOMMARSOL. Jag hoppas inte ni tycker jag klagat allt förmycket.

Den lördagen började fint med mina tulpaner på bordet. Perfekt ju eftersom det är Alla Hjärtansdag.   Det är som sagt lördag. Vilket innebär inget på schemat förutom morgongymnastik o vattengympa för den som ville. Så med andra ord var den dagen rätt tråkig. Höjdpunkten va väl 15kaffet. Men även det va en besvikelse. Dom bjöd på en alla hjärtansdag bakelse med ett marsipanhjärta. Fint, men tro inte att det fanns någon glutenfri.  Jag fick dock det lilla marsipanhjärtat av en kvinna i gruppen. Jag kan ju inte va helt hundra på om det inte var utbakat med vetemjöl, men det ville jag ej bry mej om.   Den kvällen lade jag mej med ett gelehjärta i munnen. (borsta tänderna säger ni o ja säger: ibland får man slarva...) Så stänger jag ögonen i hopp om att solen ska visa sej.  Men icke!!  På söndagen ligger de grå molnen tunga. Lite tråkigt eftersom det enda Sommarsol erbjöd på helgen, förutom träningen på morgonen, var att man kunde få låna en els...