GE DIN KAMP EN CHANS!

...på riktigt!!  Man säger ju att man inte ska hoppa över ån efter vatten. Det är ju inte längesedan jag började lägga om kosten ( jag har inte gjort det fullt ut... än!!) Kan dock påstå att jag börjar må väldigt bra på riktigt :). Dock är ju kroppen tokig och knäpp. Men jag har ju fått mer ork, vilket innebär att jag orkar träna mer och det ger mej självklart mer motivation eftersom träningen äntligen börjar ge resultat.  Jag tänker också att jag har en grymt bra grund. Allt började ju för fyra år sedan då jag började se på sjukdomsbehandlingarna på ett annat vis.. Alltså 2010.  I början av det året såg jag en artikel om CCSVI , men tänkte inte så mycket på det. Innan det hade jag fått bältros, vilket va mycket troligt pga av den broms jag hade då. Trots det brydde jag mej inte. Trodde att broms va det enda för mej. Men den sommaren fick jag några konstiga hudutslag. Även då kunde inte min doktor säga att det var pga brommedicinen. Men jag ...

Det är ju ett slags sorgearbete att få ett nej för stamcellsoperation. Men det är ju samtidigt en väldigt splittrad besvikelse.  För anledningen var ju att jag inte hade några nya aktiva inflammationer på hjärnan. Men jag kan ju inte lägga mej ner o dö, som brorsan sa ;) (haha...en väldigt dramatisk kommentar eftersom man säger att Ms INTE är en dödlig sjukdom.)  Nu satsar jag mycket mer på kosten!!   Men det är inte det enklaste som jag har sagt tidigare.  Det har inte varit så svårt att sluta med gluten, men som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är socker ett gissel.  Men igår vräkte jag i mej skumraketer vilket jag tidigare gjort, men denna gång fick jag en sådan där äckelsmak i mun o mage. Så mitt val att dra ner på sockret kanske börjar ge resultat :). Det kanske börjar bli lättare att låta bli. Jag försöker lära mej mer om det jag bör stoppa i mej. Får mycket bra tips från olika youtube-klipp o bloggar. Sen tänker jag ju att lixom Mse...

Det här är ju skit. Åh jag som hade hoppats på att få ge min kropp en chans.  Ingen stamcellsoperation för mej inte :(. Jag ger den i o för sej en chans i min koständring också, men jag känner att jag behöver göra något drastiskt också. För som det är nu funkar ju ej.  Men jag har i alla fall beslutat att avboka min nästa Mabtherabehandling. För så dåligt som jag mådde efter den förra vill jag inte utsätta min svaga kropp. Sjukdomen blev ju inte ens stoppad i sin framfart i kroppen. Det tänker jag att en BROMSmedicin gör. Jag blev ju sämre efter den, så nu sitter jag i dendär rullstolen jag såg framför mej när jag fick diagnosen. Förresten fick jag ju en liten allergisk reaktion när jag fick den, så nej tack för min del.  Det är ju underbart för dom den hjälper, men på mej stjälpte den mer. Det är ju som någon sa att lika individuell som Msen är lika individuell är bromsmedicinerna.  Haha... det kanske är så att alla bromsmediciner jag hittills känner ...

Tanken är ju att jag ska sluta med socker, men bara tanken på det får mej att inse vad jobbigt det kommer va.  Det konstiga är att trots att jag hör alla varningar om att det är farligt för mej och triggar sjukdomen vill jag fortsätta. T ex har jag hört att det kan skapa inflammationer i kroppen och är ju just inflammationer i CNS(centralanervsystemet) när man har Ms.  Bara den kommentaren borde ju få mig att sluta eller hur ”DOKTORERNA”  under morgonens Efter10 borde verkligen få mej att klippa banden till sockret.  Men nu har jag iaf bestämt mej för att ta babystep. Slutar med godis nu iaf :) Målet är iaf att sluta mä allt vitt socker. Men det är långt kvar till dess.  Har ju sagt som många andra gånger att jag har ju lyckats sluta med gluten. Svårare är det ju med lactosen, men jag har iaf börjat dra ner på det.  Vissa kanske anser att det är fusk, men jag hoppas att det är vägen mot en bättre mage och att kroppen inte förstörs mer av sjuk...

Jag är så grymt less på att jag må vänta.  Fick tid för Mr-röntgen och det är inte förrän 14 april. Halv tiden av min väntan  har iaf gått. Sen är det ju en väntan på att prata med min läkare, 28e april har jag fått en telefontid.  TELEFONTID!!  Doktorn borde ju verkligen träffa mej. Hon kan ju ej avgöra hur mycket sämre jag rör mej sedan vi sågs sist i telefonen. Jag vet ju att jag är kass på att förklara mitt tillstånd därför är det viktigt att hon träffar mej. Borde kanske filma mej själv o maila filmen. Funderar på om det är så att hon enbart avgör vad mr-bilderna visar om jag ska få operation eller ej. Men får trösta mej med att det bara är 28 dagar kvar tills jag vet...

Idag äter jag mat som vanligt, men det är tackvare CCSVI-behandlingarna orkar jag göra laga o äta maten varje dag. Innan dem åt jag inte alls mycket mat. Visst det var varje dag, men inte mycket. Största orsaken va att jag orkade inte tugga och jag har lätt att sätta i halsen när jag sväljer vätska. Men nu.  Har fortfarande svårt att svälja vätska, men att tugga är inga problem. Det är tillochmed när jag är hos mina föräldrar att dom bara tittar på varandra och undrar om jag ska äta upp allt på tallriken. Nu är jag dock oftast konstant hungrig. En av mina vänner har konstaterat det, så hon frågar oftast ej OM jag vill äta nåt utan VAD jag vill äta :) Av någon anledning. Kanske det är så att medicinen börjar avta. Det har ju gått ungefär 3,5 månader. Men i alla fall, så börjar orken återkomma. På senaste tiden har jag baka och lagat god mat + orkat att samtidigt tänka ut hur jag ska utför viss moment som kräver två fungerande händer. Sen ser ju ej kakorna ut som de bö...