GE DIN KAMP EN CHANS!

Det här är en bra beskrivning av min kamp mot min Ms (sen musikvideon kan diskuteras... inte riktigt min stil;) ) I used to bite my tongue and hold my breath Scared to rock the boat and make a mess So I sat quietly, agreed politely I guess that I forgot I had a choice I let you push me past the breaking point I stood for nothing, so I fell for everything You held me down, but I got up (HEY!) Already brushing off the dust You hear my voice, you hear that sound Like thunder gonna shake the ground You held me down, but I got up (HEY!) Get ready 'cause I’ve had enough I see it all, I see it now [Chorus] I got the eye of the tiger, a fighter, dancing through the fire 'Cause I am a champion and you’re gonna hear me roar Louder, louder than a lion 'Cause I am a champion and you’re gonna hear me roar Oh oh oh oh oh oh Oh oh oh oh oh oh Oh oh oh oh oh oh You’re gonna hear me roar Now I’m floating like a butterfly...

Häromdagen rensade jag skräp som jag slängt i garderoben. Har inte orkat ta tag i det, men nu kände jag att det är nu eller aldrig. Många kassar blev det, som ska till återvinningen. Var dock lite småsorgligt, när jag rensade. Det var tomma färgburkar  och massa skyddspapper  av projekt: Kökssoffa   som visade att jag snickra o höll på i slutet 2013. Tänkte: tur att jag gjorde det mesta innan jag fick bromsmedicinen. Det var ju knappt att jag orkade göra den tillräckligt klar innan jul. Och jag ska erkänna, den är ju inte 100% klar ännu, men det får jag göra det dag jag känner att krafterna är tillbaka.  Har fler projekt i tanken, men dom får ligga på is. Kanske nästa höst. Ibland önskar jag att min doktor kikade in genom mina fönster. Då skulle hon verkligen se att ryggen är framåtböjd eller hur jag håller mej i väggar o allt jag kan hålla i eller hur jag konstant tappar saker (därför bär jag ej saker som kan gå sönder)eller...ja, listan kan göras lång.....

Inte nog med att allt jag gör tar galet lååååååång tid, har jag fått nåt som gör att allt tar ännu längre tid. Att ta tid är nåt som ej går ihop med detta samhälle. Så självklart känner jag press o stress i vissa lägen. Lägen jag vet att jag ej behöver känna det, men... 5 november fick jag Mabtheran. Den broms som ska stoppa upp sjukdomen. Har den gjort det hittills? NEJ!!  Jag vill verkligen inte låta negativ, men jag har tyvärr hittills inget bra att säga om den. Det senaste jag har märkt av är igårkväll. En god vän hade maskerad till 30årsfest. Riktigt kul. Jag valde att klä ut mej till en indiska. Eftersom jag har det i grunden, va det ju ganska självklart o kul. Hade ju tex mycket olika tyger, vilket inte är det bästa när man åker rullstol. Vilket jag nu får gör väldigt mycket. Innan jag tog Mabtheran kunde jag iaf ha kryckan. Hemma kan ja ju använda mej av väggarna eftersom lägenheten är rätt liten, men så kan ja ju ej hålla på när jag kommer bort. Så då är ...

Nu är det sjätte veckan sedan Mabthera-behandlingen. Försämringarna ligger tyvärr kvar.  Nu är jag ju väldigt negativ till den. Det har ju ej gått så lång tid och jag vet ju ej hur länge biverkningar håller i sej. Vad glad jag skulle vara om det visade sej att det är det som spökar. Trots det att jag känner mej sämre efter medicinen så har jag gett mej på att måla och massa andra projekt som gör att jag brukar må bättre. Men icke!!! Jag är lika trött och skakig. Började projekt: kökssoffa innan behandlingen och jag ser nu en markant skillnad på att den försämrat mej. Innan mådde jag riktig bra av att hålla på att borra och såga, men nu är jag glad att jag ens orkat hålla penseln.  Blev dock klar med den häromdagen. Inte illa pinkat om jag får säga det själv :).  Från dessa tre :   ...och med lite hjälp att åka o köpa eller få material o få tips till detta bygge blev den äntligen klar. Som ni vet är jag supertacksam för all hjälp jag fått för att fu...

TREVLIG 3 ADVENT!!