GE DIN KAMP EN CHANS!

I helgen var jag åter på ett genomhärligt bröllop med massa folk. 170 tror jag vi var.  Högerbenet skärpte sej tyvärr inte, men jag är glad iaf. Dels hade jag goda vänner där som hjälpte mej och så orkade jag. Så den som säger att min Ms-trötthet är kvar, kan ju gå sin väg. Efter operationen är den borta och jag hoppas att den håller sej borta. Den har ju gjort det i 10månader. Kvällen innan var jag på dansuppvisning och kolla på Jam7 och förutom mitt ”jobb” på Iris Hadar har jag gjort massor på eftermiddagarna hela veckan.  Så jag borde var helt slut. Visst jag var lite sliten på småtimmarna, men det hade varit konstigt annars.  Jag hade till och med krafter kvar att umgås med goda vänner och deras släkt dagen efter.    GENOMBROTT I MS-FORSKNING Det är skönt att det inte bara är jag som reagerar på artikeln  http://www.tell-us.se/35873000. Det är ju roligt att dom hittat fler orsaker. Men redan när dom hittade 2 orsaker borde dom mer fokusera på bot......

Trodde inte jag skulle säga det är ”Det är skönt att vakna av väckarklockan” Det är med lite hatkärlek som jag tycker det.  Nu när jag påbörjat Iris Hadar  är jag morgontrött igen.  Det är JAG.  Sista tiden har jag vaknat typ två timmar innan klockan ska ringa. Det är inte jag. Ni som jag sovit med mej innan sjukdomens framfart vet ju om hur morgontrött jag är och nu är det tillbaka.  Usch, vad jobbigt det är att vakna. Tack gode Gud för att det finns en snoozeknapp.  Samtidigt har jag lärt mej en del om hur jag funkar och jag räknar in morgontröttheten, så jag sätter larmet någon halvtimme innan jag måste gå upp. När klockan ringt ett tag stiger jag upp gör mej iordning, äter frukost och beger mej till Iris Hadar  där jag gör min arbetsutredning. Äntligen får jag också ta helg;) som många andra i vårt avlånga land.  Om jag bara kunde hålla fast denna känsla i fyra veckor till. Men om jag känner mej själv rätt så kommer det vara andra ljud i blogg...

Tiden går fort när man har kul.  I Torsdags åkte jag och en god vän från Hålland/Åre till några vänner och deras sommarställe utanför Jkpg.  Självklart skulle mitt högerben visa extra tydligt att det inte godkände förbättringarna som skett i vänster ben, men i det stora hela tycker jag att det ändå gick bra och jag kunde njuta av vår lilla tripp.  Istället får jag se det så att resten av kroppen får extra mycket träning eftersom vänster sida måste ge mer kraft för att klara att högerben inte vinner den kampen + att jag har tur att ha goda vänner som gärna hjälper mej :) När vi åkt dit tänkte jag att - det är ju synd att Crosstrainern är så stor och klumpig, annars hade jag ju tagit med den. Senaste tiden har det ju gått så bra!!  Jag tog med mej gångstavarna, så jag kunde gå en liten promenad. Men dom blev stående. Jag fick min träning i småpromenader istället.  Vi gick en liten bit till badet innan vi åkte tillbaka och grillade med mina vänners familj. Och v ...

Blir så glad när jag ser på Crosstrainerdisplayen att meterna byggs på och tiden inte är slut. Fyrkanterna blinkar och visar att det finns gott om tid kvar.  Jag har åter slagit mitt personliga rekord. Från att ha ökat från 154m till 231m är inte illa för att vara mej.  231m låter ju inte mycket... kanske till och med som en fis i rymden. Men för mej känns det som ett stort steg. Inte bara det att jag orkar mer utan jag svettas också och som jag berättat tidigare tyder det ju på att jag svettas ur skiten så jag inte luktar lika illa som innan ingreppet. Jag har lång väg framåt, men det är också det... NU VERKAR DET GÅ FRAMÅT!! Nu gäller det bara det att jag håller stenhårt fast i denhär träningen, så blir det inte lika tungt att göra  gymträningen i höst. Jag vet inte, men jag har fått för mej att en crosstrainer inte   tränar   hela kroppen, men det är ju en bra grund. Jag blev nog mer taggad när jag såg skidfilmerna som min vänner gjorde för några år sedan....

Idag har det gått 3 månader sedan jag gjorde min andra operation mot CCSVI. del 1 del 2 del 3

Är så nöjd och glad över min lilla semestertripp. Till skillnad från tidigare år har jag under denna vecka märkt av förbättringar i kroppen. Visst jag har märkt av försämringar också... som t ex mitt tal och jag har också tagit hjälp av mina vänner lite för mycket för att saker och ting ska ske fortare, som t ex jag har gått armkrok för att jag skulle gå fortare osv. Som tur är har jag ju vänner som ställer upp och det är ju faktiskt så att jag har så bra vänner som gärna hjälper mej :) Men nu ska jag ju inte tala om försämringar utan förbättringar. Det är ju trots allt det som visar på att jag går framåt.  Det började redan förra söndagen.  Då åkte jag till Kalmar med mina kära föräldrar och farmor.  Vi åkte tidigt för att kunna umgås med brorsan och hans tjej så mycket som möjligt. Så jag var ganska trött. Vi åkte dit för att fira han. Mycket trevlig dag. Nu är det så att min bror har en tendens att alltid bo högst upp i ett hus utan hiss. ( jag tror han alltid...

Jag har under en tid varit rädd för att jag blivit sämre i höger ben.... men så härom dagen insåg jag att det inte är höger ben som blivit sämre utan vänster ben som blivit bättre. Jag vågar knappt tro det.  I och med detta har glappet mellan höger och vänster blivit större och resulterat i att det har blivit mer osynk mellan de två benen och jag har svårare att ta mej fram.  Samtidigt med den insikten känns det mer okej... självklart kommer jag klaga på högerbenet som vanligt, men nu vet jag i a f att kroppen håller på att bli bättre. Sen vet man ju aldrig hur lång tid det tar. Nu får jag bara hoppas och be att det blir likadant med höger ben så dom kan vara mer i synk, så det blir lättare med balansträningen. Men det är också viktigt att se realistiskt på det. Det kanske inte händer mer med mina ben. Men då blir jag ärligt talat lite bitter... för som det är nu har det ju bara försvårat min gång och ni som ser mej upplever nog att jag är sämre i min gång. Kanske en WalkAide ...