GE DIN KAMP EN CHANS!

Blir så glad när jag ser på Crosstrainerdisplayen att meterna byggs på och tiden inte är slut. Fyrkanterna blinkar och visar att det finns gott om tid kvar.  Jag har åter slagit mitt personliga rekord. Från att ha ökat från 154m till 231m är inte illa för att vara mej.  231m låter ju inte mycket... kanske till och med som en fis i rymden. Men för mej känns det som ett stort steg. Inte bara det att jag orkar mer utan jag svettas också och som jag berättat tidigare tyder det ju på att jag svettas ur skiten så jag inte luktar lika illa som innan ingreppet. Jag har lång väg framåt, men det är också det... NU VERKAR DET GÅ FRAMÅT!! Nu gäller det bara det att jag håller stenhårt fast i denhär träningen, så blir det inte lika tungt att göra  gymträningen i höst. Jag vet inte, men jag har fått för mej att en crosstrainer inte   tränar   hela kroppen, men det är ju en bra grund. Jag blev nog mer taggad när jag såg skidfilmerna som min vänner gjorde för några år sedan....

Idag har det gått 3 månader sedan jag gjorde min andra operation mot CCSVI. del 1 del 2 del 3

Är så nöjd och glad över min lilla semestertripp. Till skillnad från tidigare år har jag under denna vecka märkt av förbättringar i kroppen. Visst jag har märkt av försämringar också... som t ex mitt tal och jag har också tagit hjälp av mina vänner lite för mycket för att saker och ting ska ske fortare, som t ex jag har gått armkrok för att jag skulle gå fortare osv. Som tur är har jag ju vänner som ställer upp och det är ju faktiskt så att jag har så bra vänner som gärna hjälper mej :) Men nu ska jag ju inte tala om försämringar utan förbättringar. Det är ju trots allt det som visar på att jag går framåt.  Det började redan förra söndagen.  Då åkte jag till Kalmar med mina kära föräldrar och farmor.  Vi åkte tidigt för att kunna umgås med brorsan och hans tjej så mycket som möjligt. Så jag var ganska trött. Vi åkte dit för att fira han. Mycket trevlig dag. Nu är det så att min bror har en tendens att alltid bo högst upp i ett hus utan hiss. ( jag tror han alltid...

Jag har under en tid varit rädd för att jag blivit sämre i höger ben.... men så härom dagen insåg jag att det inte är höger ben som blivit sämre utan vänster ben som blivit bättre. Jag vågar knappt tro det.  I och med detta har glappet mellan höger och vänster blivit större och resulterat i att det har blivit mer osynk mellan de två benen och jag har svårare att ta mej fram.  Samtidigt med den insikten känns det mer okej... självklart kommer jag klaga på högerbenet som vanligt, men nu vet jag i a f att kroppen håller på att bli bättre. Sen vet man ju aldrig hur lång tid det tar. Nu får jag bara hoppas och be att det blir likadant med höger ben så dom kan vara mer i synk, så det blir lättare med balansträningen. Men det är också viktigt att se realistiskt på det. Det kanske inte händer mer med mina ben. Men då blir jag ärligt talat lite bitter... för som det är nu har det ju bara försvårat min gång och ni som ser mej upplever nog att jag är sämre i min gång. Kanske en WalkAide ...

Läste tidigare ett inlägg i Ms-portalen skrivet av   takeMS  : Dom flesta MS sjuka har lagt sin (o)hälsa in i neurologernas händer och litar blind på vad dom säger. MS patienter har gjort det på grund av att inte ha ork, depression eller vad som helst. Dom vill väl att neurologerna ska föra och utkämpa deras kamp mot sjukdomen. Neurologerna kan mycket, ingen tvekan om den saken, men dom flesta saknar empati, förståelse och vilja att hjälpa (sätta sig in) till med något som inte är "by the book" tex CCSVI, LDN och Sativex Jag kan inte heller fatta att (speciellt här på MS portalen) många MS sjuka inte gör något åt saken. Visst, många känner sig nöjda med den medicineringen dom har fått och är beredda att stå ut alla biverkningar dom kan ge. Som tur är, det finns uppstickare här som för kampen vidare för bättre MS hälsa och nya behandlingar, även för dom som redan kastat in handduken. Må väl PP  // takeMS 04.01.2011, 09:48  Nu vill jag ju inte påstå att min doktor sa...

SOMMAR som innebär sol och värme.  Nu kan jag äntligen vara en lång tid i den. Solen är min stora kärlek!!! Åh, jag älskar den... Förlåt att jag tjatar, men i dessa dagar påminns jag dagligen om att värmekänsligheten är borta.  Visst kroppen blir sådär värmetrött, men det blir dom flesta som är i solen länge. Men för någon som redan har problem med att röra sej är det ju inte u ltimalt. Till råga på allt bra, har jag turen att mina föräldrar bor på östgötaslätten och här är det bara snöskatorna som stör. Och det är ju enkelt att råda bot på det.  Luftgeväret kommer bra till hands då;) Höhöhö!!.. Det är en trast egentligen. Ganska tuff - men ack så störande. Nu börjar nedräkningen tills jag börjar på Iris Hadar .  Ska ”jobba” minst 2 timmar/dag i fem veckor. Det kanske inte tycks mycket. Men det är nog en lugn fin start för någon som varit sjukskriven i typ 6 år. Ska erkänna att det är lite nervöst.  Jag ska utredas och se om  kroppen kan och orkar arb...

MIDSOMMARHELG Det blev en trevlig midsommarafton. Umgås med trevliga vänner är ju aldrig fel.  Högerbenet kunde ju varit bättre, men nu ska jag inte klaga allt för mycket på det. För det skötte sej i alla fall bättre än förra helgen.  Och även i vissa stressmoment där man önska mer att benet kunde skynda sej blev det i alla fall inte sämre som det brukar. Nu kan man ju diskutera vad stress är... För för min kropp är det ju inte alls som många andras.  Den kan reagera negativt på småsaker som inte alls tolkas som stress av andra, men eftersom jag har lär mej hur min kropp fungerar så vet jag också när den upplever det som stressigt.  Jag hoppas nu inte att ni tycker det jag skriver bara är flumflum och att vissa av er känner igen er. Nu känns det i alla fall som sommaren börjat på riktigt. Känns inte riktigt som man hunnit med. Varje sommar brukar jag åka runt till lite vänner och hälsa på, men i år har det liksom inte blivit av att jag planerat in något sånt. Kon...