GE DIN KAMP EN CHANS!

Kände att det fungerade väldigt bra att gå till ams ( för att vara mej ). Men hem kände jag ”Inte en chans”. Under de tre timmar jag satt där hade vinden tagit sej.  Så jag gick handlade lite och sedan ringde jag taxi.  Åh, jag som tänkt att när väl snö/isen är borta på trottoarerna så behöver jag ju inte åka taxi mer. Men där fick jag...har nog aldrig åkt så lite buss i en snöfri stad som nu.  Men jag måste ju vara realistisk... jag blåser ju omkull om jag ger mej ut eller problemet är nog när det kommer vindpustarna som man står emot plötsligt försvinner vinden o då är det ju inget som håller mej uppe. Det blir ungefär som när någon drar undan stolen...  på film kan det se rätt kul ut, men i verkligheten är det inte alls kul. Men förhoppningsvis är taxiturerna ett minne blott i sommar.

Idag fick jag möjlighet att berätta om min Ms-historia o lite fakta om sjukdomen.  Jag hoppas att de elever jag höll min föreläsning för fick ut det dom behövde. Jag som egentligen inte alls gillar att stå inför folk och prata grejade det väldigt bra. Jag gick helt mot min egna rädsla och sådant gillar jag när jag fixar det. Okej, det finns ju grejer jag inte borde gjort så mycket, men jag hoppas att jag får fler möjligheter. Om man slår ihop det här med operationen i Bulgarien så kan jag bara säga att  "INTE EN CHANS ATT JAG HADE FIXAT DET INNAN" ... det bekräftar ju att min Ms-trötthet faktiskt är helt bort. Jag blir så glad över att kunna konstatera det helt och hållet. Har ju vetat det sedan tidigare, men det här bekräftade ju det hela.  För någon dag sedan pratade jag med en god vän i telefonen.  Jag berättade för han om allt jag faktiskt gör nuförtiden och jag sade "det känns som det är mitt gamla jag som är på väg tillbaka".  Innan sjukdomen kom i mitt...

Jag läser om  Mariannes nya liv     -  hur hennes liv förändrades efter hennes resa till Polen!.  Jag känner igen mej i mycket hon skriver och idag skev hon precis som jag känner.  ”Jag vill gå ordentligt! Jag vill kunna gå på ojämna underlag utan att behöva vara så himla försiktig! Jag vill kunna springa, jogga! Jag vill ha en självklar - helst perfekt – balans i kroppen! Jag vill kunna bära tunga kassar hem från affären! Jag vill snabbt kunna städa lägenheten! Dammsuga och svabba golv utan att bli så fullständigt slut av att bara hålla på i en kvart! Och när jag ändå håller på: Jag vill ha ny, bättre och billigare lägenhet och bli rik som ett troll! Men i övrigt är jag nöjd.” ...Det är så mycket som fortfarande är fel men egentligen är jag nöjd .  Hon pratar också om att krafterna tar slut allt för fort. Jag kan uppleva att det är likadant. Men jag tänker så, att det är inte lustigt att min kropp blir trött eftersom jag gör saker varje dag nu för t...

Jag faller ju som ett löv på den steniga trottoaren om jag skulle gått till Ams så det fick bli taxi.  Åh, jag som äntligen tar mej ut på gatorna nu när isen försvunnit. Men, men...  Det ser inte ut som det blåsa så mycket idag, så jag ska ge benen en liten promenad. Lite blåst kan ju inte hindra mej tycker jag. Förresten har jag ju tränat benen extra mycket i helgen. Det gick så otroligt bra när jag gick alla trappor i helgen. Världens träning... det borde jag göra oftare.  Asså första gången gick det så pinsamt dåligt.  Jag fick gå på sidan som krabbor gör och när jag väl kommit upp suckar jag stort av lättnad. Sen nästa dag gick jag ännu engång i trapporna och denna gång fixade jag att gå som jag brukar. Ja asså som en människa med vissa rörelse- och balansproblem :) Upp kom jag och visst jag kände ju av att jag ansträngt mej, men jag var inte helt slut som jag hade varit kring jul. 

Om ett tag är det dags för ett återbesök så en tillbakablick kanske är på sin plats.  operation i bulgarien del1,   operation i bulgarien del2,   operation i bulgarien del3

Idag när jag vaknade var världen runt min lägenhet vit. Supervit. Inte en chans att gå ut och bege sej till arbetsförmedlingen för att påbörja den där kursen. Jag beställde en taxi och åkte dit.  Vi var en grupp på 11 pers. Mycket trevligt. Tyvärr blev min skrivförmåga påverkad av stress. Asså själva gruppen var bra. Det var bara det att jag inte fick någon bra start. När taxin stannade fungerade inte kortläsaren och när 10minuter hade gått o de bara var 1minut kvar innan kursen börja kände jag en viss stress. Den stresskänslan fanns nog kvar hela kursen tyvärr. Min skrift såg för taskig ut. Jag har aldrig varit med om liknande, så jag hoppas verkligen det bara var stressen som härjade. Nu skulle jag behövt Tactus massage. Fick det igår o va skönt det var. Kroppen var helt avslappnad efter. Lätt att jag kommer gå dit igen:) Jag väger på tok för lite. Trots att jag har gjort massor, som att öka fettintaget, dricka det där muskelökande pulvet där det till och med står på burken att d...

Helt underbart att solen tittar fram o man får känna att våren är på intåg. Men jag hoppar inte hej förrän jag är över bäcken (o med min rörlighet...lär d ju ta tid:) ) Nu fattas bara att gatorna sopas för att jag ska känna mej helt säker när jag går ut. Men det är nog bra att dom inte har gjort det ännu. Igår var det ju snöblandat regn, så vintern vill inte riktigt släppa fram våren ännu. Jag trotsade hur som helst blåsten och gruset och gick till arbetsförmedlingen med betyg och meriter. Eftersom jag direkt efter Ms-diagnosen insåg att jag var tvungen att prioritera bort mitt dåvarande arbete och sedan dess inte arbetat med något är inte meriterna så många. Jag hann ju inte heller utbilda mej vidare, så vi får se vad jag kommer göra.  Men självklart klantig som jag kan vara ibland hade jag sett helt fel på datum. Hela två månader. Till mitt försvar är att jag ansåg att jag borde träffa min handläggare innan jag börjar den där arbetssökarkursen nästa Fredag. Det stod 110511 kl13 o...