GE DIN KAMP EN CHANS!

Jag har under några veckor börjat träna på Högre Funktion . Det är en slags rehabilitering. Där 5st i grupp tränar balans, finmotorik samt rörelse och streching. Det är en väldigt bra träning. Jag själv kompletterar träningen med styrketräning hemma. Man måste ju tänka på beach 2011...haha... för det brukar jag ju tänka på innan varje sommar ;)  I a f min träning gör jag varannan dag eftersom den andra träningen är enkel, men intensiv då vi tränar i tre timmar varannan dag. Med tanke på att jag inte tränade någonting alls känns det extra bra. Med operationen som grund ger träningen mej helt andra förutsättningar. Jag orkar ju mycket mer. Att träna varannan dag i tre timmar var inget att ens tänka på innan min tripp till Tokuda hospital, Sofia. Framtiden känns också ljusare eftersom jag har börjat gå till arbetsförmedlingen i mål om att komma igång med något arbete eller bara en sysselsättning. Här om dagen kändes det som att det kvitta om det var helg eller vardag. Alla dagar är li...

Idag var jag på kjellvanderkonsert. Om ni aldrig hört han, så säger jag bara NI HAR MISSAT NÅGOT!! Trots att hans röst är rätt melankolisk (som vissa int gillar... men d gör ja), så ger den i alla fall Mej glädje.  Jag brukar säga att han är kärleken själv.  Asså, hans musik.  Skulle bett doktorn som opererade mej slänga i en Kjellvanderskiva i Cd-spelaren. Vad bra jag skulle må. Tänk er. En operation som är bra för kroppen och musik som är gott för själen...vad mer skulle behövas!? www.christiankjellvander.com Tidigare idag fick jag också uppleva att min kropp är på rätt väg.  Skulle gå till arbetsförmedlingen. Har gått dit en gång förut och då tog det en timme. Nu tog det enbart 30minuter. Trots det är det också hårdare is än då. Visst då va det ju också is, men inte lika hal.  Nu är den dock mindre, okej, men den är hårdare, så piggen på kryckan har ingen chans att få fäste i marken. Jag orkade också göra två olika saker samma dag.  Det är också ett ...

Det är konstig det där med drömmar. Mamma frågade mej om jag har kryckan med i drömmarna. Det har jag faktiskt inte tänkt på. Men det är klart. I vissa drömmar springer jag ju runt o leker med mina vänners barn. Så då har jag ju inte kryckan. Emil ligger ju i garderoben och det vore ju inte fel om Dag också får hamna där. Då är jag inte den där tråkiga ”tanten” som bara sitter i soffan o ser på när dom dansar runt. Idag fick jag träffa mina underbara vänner o deras små barn. Blir så glad av att träffa dom. Som jag berättade tidigare drömmer jag ju om att kunna leka med barnen, men det verkar som jag får fortsätta drömma. Inga operationer eller mediciner eller träningsövningar i världen kan nog ändra på det. Eller? Man ska ju aldrig säga aldrig o ja ska ju till Tokuda( sjukhuset i Bulgarien ) igen. Hur än kroppen kommer te sej blir jag i a f glad av att dom verkar bli glada att träffa mej. Man blir dock lite nervös när dom springer runt ens ben. Rädslan att trilla finns ju där o kan jag...

Det lönar sej att fråga. Fast jag anser att man som patient inte ska behöva kontakta doktorn för att få veta sitt resultat av en röntgen som är viktig o som hon själv vill att jag skulle göra.  Men idag fick jag i a f veta att det visar att det inte blivit några nya inflammationer på hjärnan. Det är ju jättebra med tanke på att jag för typ ett halvår sedan valt avsluta min bromsmedicin (Tysabri). Jag nämner ju det i inlägget skrivet 10 januari:  ” Avslutade ej Tysabri pga operation Jag vill att alla som läser detta förstår att jag inte slutade med Tysabri p g a att jag skulle göra en operation. Utan det var mer för att JAG märkte inte av att den hjälpte och jag läste om hur antalet PML-fall hade ökat. PML = ( progressiv multifokal leukoencefalopati ) allvarlig, livshotande virusinfektion i hjärnan. Rädslan för att få den ökade och jag såg faktiskt inget syfte att fortsätta. Tyvärr har jag ingen statistik på det, men jag vet att några tyvärr har dött. Nu säger jag i...

Fredagen 28e januari 2011 gjorde jag MRT röntgen på hjärnan.  Då sade dom att doktorn skulle kontakta mej om resultatet inom 10 dagar.  Nu har det gått en tid och jag har fortfarande inte hört något. Kanske hon har glömt mej. Hon har säkert så mycket att göra att hon glömt höra av sej. Men idag mailade jag, så får jag hoppas att hon hör av sej i veckan. Även om jag tror att det inte skett någon förändring på hjärnan vill jag ju veta.

EN DAG FÖR KÄRLEKEN!! Jag vill dagen till ära skriva en liten favorit i repris från ett inlägg 101110: ... kärleken kan göra massor... Det är ganska häftigt när man tänker efter. Det var ju denhär italienska doktorns fru som fick Ms. Det var ju kärleken till henne som gjorde att han började kolla upp orsaken till Ms. KÄRLEKEN till sin fru. Det är ju riktigt vackert. Hon måste ju känna oerhörd tacksamhet o kärleken måste ha växt otroligt mycket. Det är nog ganska lätt att ta den för given. Nu är ju inte jag gift så jag vet inte mycket om sådan kärlek. Men den till sin familj o sina vänner tar man nog ganska lätt för given. Men man eller jag i a f bör nog visa mer kärlek till mina medmänniskor. Han kom ju fram till CCSVI o hur man kunde åtgärda detta. Som ringar på vattnet spred det världen över o till sist fick lilla jag vetskap om detta. ... // Jeanette Forss All kärlek till honom och till alla runt mej.  Men kom i håg. Man ska ju inte bara vara kärlekfull enbart på alla hjärt...

Asså, förlåt alla ni som hatar snö. Jag kan erkänna att jag var lite less, men nu är en underbar februaridag. Jag önskade faktiskt snö denna dag. O sol på detta gör ju inte saken sämre precis. Jag minns när jag var superliten. Jag satt i fönstret i mitt rum med stora tårar på kinderna. Det var min födelsedag, men ingen kunde komma o fira mej. Snön yrde både uppifrån, nerifrån o från sidorna. Det kändes så i a f. Då var jag så arg på snön.  Nu önskade jag att snön infann sej. Litegrann bara. Och det gjorde den.  För alla par på kärlekspromenader önskar jag att den är borta imorgon. Inte för jag tror att den önskningen alls går i uppfyllelse.