GE DIN KAMP EN CHANS!

Här kommer det konstigaste eller ja, det konstigaste, sett från en neruolog, tror jag. Själv har jag alltid misstänkt att det har nåt med saken att göra eller så är det bara en tillfälligthet.  Mina knölar vid halsen över nyckelbenet är borta.  Visst det är ju fortfarande lite stelt o bullig där inne...MEN KNÖLARNA ÄR BORTA!! Dom dök upp året innan jag fick min Ms.  Det var julen 2003 som jag blev jätteförkyld med ordentlig feber. Jag hosta o var hest o jag minns när jag skulle ta tåget från mina föräldrar till byn Undersåker. Jag satt bredvid nån kille som visade sej vara kompis med en skolkamrat till mej. Jag kände mej så trött o osocial o jag tänkte hela tiden "snälla, låt mej slippa näsblod, låt mej slippa näsböod.".  Med värkande huvud lyckades jag sova litegrann i sittande läge eftersom jag hade en sådan biljett.  Det var skönt när tågvärden sa "UNDERSÅKER, UNDERSÅKER NÄSTA" Gött, tänkte jag. Nu ska jag bara släpa hem väskorna. Lättare sagt än gjort....

Jag berätta ju aldrig att vi gjorde andra saker än bara var på sjukhuset i Bulgarien.  På lördagen efter operationen gick vi ju bara till hotellet o vilade. Jag var, trots att jag genomgått en operation, ganska pigg. Ja, trots omständigheterna. Varken jag eller bulgarerna var så särskilt bra på engelska, så man anstränge sej ju lite extra. Men i a f fick jag en god nattsömn i den stora dubbelsängen. Det var skönt att vara tillbaka på hotellet. Så blev det morgon o jag vaknade utvilad vilket ja inte riktigt fått ordentligt på typ 6 år.  Asså, visst jag sov ju dessa år, men i o med att ms-tröttheten hela tiden störde mitt vakna tillstånd o att jag trots sömnen aldrig kände mej utvilad, fick ja ju ingen riktigt ordentlig sömn.  Nu får ju inte ni vänner jag sovit hos tro att jag ljugit när jag sagt att jag sovit gott. För det  gjorde jag ju men under de omständigheter som rått. Nu sova jag gott utan omständigheterna :).  Pappa hämtar mej så går vi ner med mamma o ä...

Kolla www.tell-us.se  om du vill veta mer om det jag pratar om. Här finns väldigt bra fakta o goda speglingar av olika människor.

Det är ganska häftigt när man tänker efter. Det var ju denhär italienska doktorns fru som fick Ms. Det var ju kärleken till henne som gjorde att han började kolla upp orsaken till Ms. KÄRLEKEN till sin fru. Det är ju riktigt vackert. Hon måste ju känna oerhörd tacksamhet o kärleken måste ha växt otroligt mycket. Det är nog ganska lätt att ta den för given. Nu är ju inte jag gift så jag vet inte mycket om sådan kärlek. Men den till sin familj o sina vänner tar man nog ganska lätt för given. Men man eller jag i a f bör nog visa mer kärlek till mina medmänniskor. Han kom ju fram till CCSVI o hur man kunde åtgärda detta. Som ringar på vattnet spred det världen över o till sist fick lilla jag vetskap om detta. Under åren som gått har man ju fått höra om olika saker som kunde underlätta betydligt för oss mssjuka, men det var detta som fångade mitt intresse utan någon annans påverkan. Hur som helst det är ju en bra grund om idé kom av kärlek. När jag läste om det innan operationen...

Kroppen verkar ha stannat i det läge det är. Just nu verkar ja ej märka av nån mer föränding, men tiden för dagen är ung. Sov supergott inatt. Så gott att jag sov till klockan ringde o sjöng "  THERE CAN BE MIRICALS  ". Det är skönt att vakna till den sången. Den har kommit att betyda mycket för mej. Eftersom jag fick höra den på radion när jag och min far åkte hem efter att vi hade fått min diagnos. Det var skönt att få lite uppmuntran i form av en låt när man fått en sådan diagnos. Och när jag låg på sjukhuset i Bulgarien och när min mp3n funkade igen fick jag först höra den låten och när den var slut gick den om igen. Hade blivit tjatigt om den gått om en tredje gång;). Såg att jag glömt lägga till i förra inlägget att jag sover supergott om nätterna. Sömn är ju så viktigt, det vet ju ni som läser detta oxå. Innan operationen sov jag inte den där tunga sömnen som behövs för att helt bli helt utvilad till 100%. Eller jag i a f. Förrut kunde jag lägga mig vid 23...

Det har inte gått så lång tid...men jag har upptäckt förändringar i kroppen. Kanske inte synliga, men vi får hoppas att de kommer snart. Det vore ju kul att träffa min vänner o kunna röra mej i a f synligt okej :) De saker som har hänt och hittills hållit sej så är: - ms-trötthet borta ( märkte ja ju redan dan efter ) - mindre antal darrningar ( ja kan märka av mer nu men än d ä betydligt färre än förut ) - svettas ( hotellet hade ett gym...ja träna ba typ 10 min. Detta var 2 dar efter ) - tål värme ( märkte ja när ja duscha varmt på hotellet - 1 da efter op ) - mindre kramper i höger vad ( när ja sträckte ut den som en katt blev den stel o d gjorde ont, men int längre ) - lättare att tugga ( samma da som op ) - skriver bättre ( 1 da efter op ) - bättre styrsel i höger fot ( gick te hotellet. hade ju kryckan Dag o pappas arm...som säkerhet ) - kan klappa händerna ( 5 dar efter op ) - har klarare blick ( direkt efter op ) - rör på höger hand bättre ( tror d va 1 da efter op ) - kan ...

...vi fick sitta o vänta. Vid det taget kände i a f jag en viss upprymdhet över det som komma skall. Denna gång var det nog ganska bra egentligen att jag hade den väntetiden så jag lixom hann landa o vänja mej vid tanken att jag SKA gör en operation. Jag, som aldrig blivit opererad förr. Så kommer sköterskan igen. Nu var det dags att ta sina väskor o ta hissen upp till mitt sjukhusrum. Det var ganska likt det rum jag legat i här i Sverige. När vi kommer till mitt rum väntar två sköterskor. "Jeanette, skynda dej nu. Doktorn väntar!!" Oj, helt plötsligt ligger jag på bädden. Jag får ett snabbt stick i magen o dom tar blodtryck på mej. Mamma skriver i matlistan. Hon har bra koll på vad jag gillar. Jag vinkade hejdå lite snabbt. Så rullade jag bort i min säng, medan pappa o mamma hittar på nåt. Jag tror dom åt nåt. Jag vet ju ej eftersom jag rullades bort till operationssalen. Vi tog hissen ner till nåt plan så förberedde dom mej för operationen. Allt funkade väldigt bra tr...